Whitesnake på Gröna Lund.
Efter många försök att ta sig till en konsert på gröna lund lyckades jag äntligen att pricka in måndagens magiska kväll med Whitesnake. Hade inte sett Coverdale o Co sen 1990 så det var verkligen dags nu, vädret var grymt bra precis som det ska vara en skön sommarkväll. Även om jag idag inte lyssnar så flitigt på WS nu för tiden så gjorde jag det under min uppväxt och oj vilken nostalgi kick jag fick, det var helt fantastiskt att få uppleva dessa grymma låtar en gång till live. David coverdale har inte riktigt samma röst som i unga dar men vem har det, han fullkomligt krossar de yngre kollegorna med hans rutin och scennärvaro istället och även om rösten raspar lite ibland så låter han förvånansvärt bra.
Hela konserten var som en enda lång allsångskväll, den ena klassikern avlöste den andra och det enda jag tycker man kan anmärka på egentligen är de lite förlegade solon som envist ska framföras, känns som det är nåt som hänger kvar sen 70-talet men idag börjar folk mest fippla med sina mobiler så fort det kommer till ensam solon.
det ryktas om att coverdale nu ska pensionera sig efter denna turne men för mig får han gärna komma tillbaka många gånger till:)