Inskolning på förskolan.
Hej goingar!
 
Veckan som gått har inte bara innehållit gig utan även inskolning för lill-tjejen på förskolan, det är en vecka som inte är så himla kul att gå igenom även om jag tycker att det gått långt över förväntan än sålänge. De första dagarna är ju helt ok för då är man ju med hela tiden och allt flyter på, sen när man ska börja lämna ja då kan det nog tänkas att det t.om. är värst för pappa himself. I fredags var det första gången jag lämnade henne för några timmar kändes ganska bra trots allt, hon var kanonlugn, får se hur resten av denna vecka fortlöper, det är lämningarna som ibland är de tuffaste, let the force be with me! :)
Vad Mini-Me lär mig.
 
Det har sen en tid tillbaka gått upp för mig att jag inte bara lär min 3 åriga son saker, han lär mig en massa saker också, som t.ex. det här med att leva och att njuta av nuet, att man inte behöver vara så sjukt ordentlig i alla lägen. Han har minsann inte rätt i allt han gör och säger men när vi för ett par veckor sedan besökte Gröna Lund och han ville åka nyckelpigan med pappa tänkte jag först usch jag gillar ju inte karuseller längre och den första färden i den lilla bergodalbanan kände jag mest att kan det inte vara över snart, när jag sen satt i samma bana för andra och tredje gången hände något. någonstans därinne började en liten pojke vakna till liv som faktiskt en gång i tiden gillade att åka karuseller och när han väl började kika ut släppte allt, jag njöt i fulla drag tillsammans med min son som tjöt av glädje varje gång nyckelpigan tog ny fart. Jag blev glatt överaskad över att min lille kille hade lyckats bryta upp spärren och tanken om vad jag egentligen gillar så snabbt. Han har även lärt mig att det gör inget att man ingen handduk har om man vill plaska i vattnet en sval september dag, det är faktiskt bara att kavla upp byxbenen, slänga av sig strumpor och skor och köra igång, torkar gör man ju nångång. Idag när vi jagade troll i skogen bröt jag fantasi spärren och återvände en stund till världen där tomtar och troll bor. Det har varit fantastiska dagar jag haft och fått uppleva med Mini-Me, varje gång jag råkar säga: nej jag kan inte, pappa är för stor kontrar han rappt: Jooo du kan! och det är lite så småfolket tänker, ingenting är omöjligt, allting funkar, det är bara att göra. Mer av det tänket tar jag nu med mig in i vuxenvärlden jag är redo att hoppa, det är lätt som en plätt!