När våra hjältar blir gamla.
(null)

Hej goingar, 
 
Har ni som jag haft en mängd olika artister och grupper som man diggat och sett upp till genom åren? Vissa artister följer man kanske bara under några år medan andra fastnar på nåt sätt och man har de med sig hela livet. Det blir som om de vore avlägsna släktningar, det känns som man känner dom, man vet och kan som sjukt mycket om dom och vad de gjort under åren som gått, en skön känsla. Men med åren som går blir ju även gamla hjältar äldre, och det är inte en lika skön känsla, att se de där personerna som strålade av övermänskligt uttryck och urkraft bli gamla och grå känns i hjärtat. Vad gör vi den dagen alla våra hjältar gått ur tiden, det kommer kännas tomt och tråkigt för även om jag tar till mig nya band/artister så blir det inte riktigt likadant som den gången då jag hittade min livs kärlek för första gången, musiken och alla de band jag växte upp med. Det är lite dubbelbottnat som jag går på konsert nu för tiden, jag ser storheten i de grupper jag följt i evigheter och visst njuter jag av det, samtidigt vet jag ju hur upplevelsen var när de stod på sin musikaliska formtopp och hur känslan var då. Ingenting varar för evigt och det är bra att vi har en utveckling men just detta med att se mina hjältar bli gamla och tappa lite av den forna stjärnglansen, det är inte alltid en kul resa. Vad tycker du, var det bättre förr eller fungerar artister/grupper som ett extra fint årgångsvin?
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress