Ljuset i tunneln.
 
Hej goingar,
 
Tack alla ni som hört av sig och undrar hur det går för mig, er omtanke värmer väldigt mycket. Nu är jag hemma och tillvaron blir bättre och bättre för var dag som går. Visst det finns en hel del saker som jag fortfarande upplever som stökiga och som jag ihärdigt väntar på ska passera men jag vill inte haka upp mig på det utan istället fokusera på de bra sakerna som utvecklas varje dag, att se den positiva utvecklingen. Ni som upplevt en brusten blindtarm vet att det inte är något man direkt rekommenderar, då finns det bra mycket roligare saker att göra här i livet:) Vet inte hur länge de använt sig av titthåls operationer för blindtarms ingrepp men det gjordes på mig, för att sen "städa" upp all skit som blindisen bidragit med blåstes det in en massa luft i magen som de kunde komma åt överallt, detta gjorde att när jag vaknade upp, hade jag en riktigt nice gravid mage. Att jag sen vaknade upp på GYN avdelningen gjorde ju saken ännu roligare (Det var fullt på det vanliga uppvaket, sa dom iaf;) 
 
Jag har sålänge jag kan minnas använt mig av bilder, symboler o dyl för att hitta kraft och inspiration till att ta mig dit jag vill, så även när jag blir sjuk eller som i detta fallet kör akut racet. Denna gången blev det motiv som den "ensamme soldaten som aldrig ger upp" eller "solen med all dess kraft". Detta är såklart inget jag sitter och printar ut på datorn utan något som jag visualiserar, och för mig funkar det alltid. Man får absolut tycka att det är lite nördigt att tänka på en superhjälte mitt i allt, det är helt ok, det är inte det jag vill åt. Det är viljan att aldrig ge upp som den typen av figurer alltid står för, den hjälper iallafall mig i alla lägen. 
 
Jag har under denna veckan varit tvungen att ställa in ett gäng konserter med The Fantastic Four, känns jättetråkigt såklart men när allt kommer kring är hälsan det som räknas. På fredag kommer dock en liten kul grej att hända, är man nyfiken på vad det kan vara ska man genast kika upp min Spotify kanal för nu är det inte långt kvar!:) Ta väl hand om er alla goa medmänniskor vart ni än är i världen:)
 
 
Designad av landstinget.
(null)

Hej goingar,

Operationen är förbi sen två dagar och jag försöker så gott jag kan att röra mig mot den vanliga  vardagen. Bitvis har jag sjukt ont och emellanåt känns det helt ok. Precis efter operationen kändes allt riktigt bra men vartefter jag börjat röra på mig flyttar sig tydligen tarmarna också, känns weard och det gör riktigt ont när det händer. Har svårt att sova pga smärtan samt att min rumsgranne snarkar så ofantligt högt, trodde inte man kunde snarka såååå högt:) Värken som dyker upp kan liknas med när en muskel krampar, bränner till ett tag och är borta sen. Den snygga sviden från Landstinget är givetvis på och här är vi lika snygga allihop:) Nu gäller det att ta ett steg i taget, för det kommer att ta tid detta innan jag tillbaka på banan igen, när jag kan ställa mig på en scen igen är omöjligt att säga idag, jag hoppas och tror det kan ske snart men jag kommer inte stressa fram det, hälsan först, det har jag iallafall lärt mig från förra gångens akutfärd vid fallet i Norrping. Jag kämpar på:)
Kraftiga buksmärtor.
(null)

Hej goingar! 

Jisses vilket dygn det blev, inte trodde jag att veckan skulle sluta akuten och inte trodde jag att nästkommande blogginlägg skulle komma från sjukhus sängen men så blev nu fallet. För att göra denna historia så kort som möjligt började det med att jag fick känningar och värk imagen under onsdagseftermiddagen. Trodde först att jag blivit förstoppad el dyl vilket inte är allt för ovanligt i denna stressiga småbarnsföräldrar värld. Natten till torsdag vaknade jag av att smärtor ökat, stannade dock hemma för Vabb påtorsdagen och hoppades attvärken skulle avta, detgjorde den inte utan tilltog istället. När jag till slut fick yrsel och inte kunde sitta dubbelvikt längre fanns inget annat alternativ är att åka in akut. Efter fem timmars väntan i korridoren på akutmottagningen blev det till slut min tur. Efter att läkaren klämt o känt på magen, skickat mig till röntgen och sedan fått svar kunde det bara konstateras att det var blindtarmen. Den opererades bort igår förmiddag och det var nog i sista stund för den var riktigt illa och på väg att spricka (inte konstigt att jag hade ont). På uppvaket var det en fantastisk upplevelse att inte längre känna någon smärta i magen, det var nästan en himmelsk känsla. Nu sitter jag och väntar på ronden, har ont när jag vänder mig i sängen och jag går som en liten gubbe, men det är på väg åt rätt håll, får ev åka hem i eftermiddag eller imorgon. Även om man blir mycket väl omhändertagen här vill man alltid bara få komma hem, så jag hoppas på det bästa:)