Därför kämpar jag på:)
(null)
 
Hej goingar, 
 
Det har sannerligen varit en lustig bergodal bana som jag fått åkband till på senare tid men jag antar att det finns en mening med den också. Allt kunde varit så mycket värre, bara det att jag befann mig i hemmet när blindtarmen gjorde uppror var ju bara det ett under med tanke på att jag nästan alltid är på resande fot. Det senaste halvåret har kantats av händelser som inte direkt varit till fördel, det började väl egentligen med kollapsen på scen i Norrköping i Oktober förra året, då jag försökte trotsa ett elakt virus. Efter det har det alltid varit nånting lurigt som väntat runt hörnet, har jag mått bra har min omgivning inte gjort det och tvärtom, uppförsbacken har varit lång men den tycktes plana ut när sen Maj månad kom, allt kändes som det äntligen var balans i tillvaron, då avslutas plötsligt den supersköna Maj med den där brustna blindtarmen, vad säger man, underbart är kort:) På jobbfronten har det varit helt ok ändå, vissa saker får man igenom, andra inte, förr i tiden kunde jag bli låg om jag inte lyckades få igenom ett visst "mission" men idag ruskar jag mest av mig det och siktar in mig på nästa uppgift, tiden och livet är för kort för att grubbla över sånt man inte får till. I år när jag fyller jämnt var planen att jag skulle nå min formtopp lagom till den stora dagen, men i och med sjukhusvistelsen slogs det projektet omkull i ett slag. Nu tänker jag om och istället riktar in mig på att bygga upp en tillvaro där kroppen mår så bra som möjligt. formtoppen får jag ta ett annat år helt enkelt:) Även om saker och ting kommit slag i slag under en tid finns det inte en uns gnutta i min kropp som vill ge upp på något sätt, man blir knockad men ställer sig upp igen och nöter på tills man når målet, och sådär har det varit i alla år. Jag vill och tänker aldrig ge mig förren jag själv säger det, vare sig det gäller jobb, fritid eller relationer, jag vill att allt ska funka, jag vill att allt ska utvecklas och få blomma så mycket som det bara går även om man står på nosen ibland. När man når balansen i livet, det är då man får det naturliga flödet, där allt tycks rulla på av sig självt, det är dit jag siktar på att nå en dag och den dagen hoppas jag kommer snart, det är dags nu:) 
 
Hur tänker du när saker och ting bara blir knas och livet ställs på sin spets?
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress