Vajsing i kistan.
 
Det är en märklig känsla att stå inför en publik som skriker efter extranummer samtidigt som man mår så illa att man tror att det ska komma lekage i valfri öppning närsomhelst. Visst låter det lite halväckligt men så var situationen under sista spelningen på Viking Cinderella. Det började redan kvällen innan efter late night giget, magen var i uppror men jag tänkte att den lugnar nog ner sig till dagen därpå. När morgonen väl tittade fram var illamåendet ännu värre, av någon anledning fick jag känslan av att jag ätit nåt olämpligt snarare än att jag blivit magsjuk vilket såhär i efterhand är det enda jag kan komma på att det var. Konstigt ämne att prata om kanske men nu lättar jag på trycket även i detta ämne :)
 
Mina kollegor visste nog inte hur illa jag mådde och hur ont det gjorde, det är ju som vanligt att man kör på "The show must go on" filosofin, men det var en utmaning att stå rakryggad och framförallt ge järnet rent sångmässigt, tänkte att det får väl bära eller brista. Nu hade jag tur att det gick vägen denna gången men det tog nästan två dygn innan magen hade återgått till normal status igen. Självklart återkom tankarna från händelsen i oktober men jag kände mig ändå lugn då jag för en gångs skull inte stod ensam på scenen, de andra hade kunnat backa upp snabbt och lätt om det värsta hade inträffat. 
 
Efter två dagar var jag tillbaka till mitt vanliga jag och nu rullar livet på som det sig bör, tack o lov. Så med denna skithistoria tackar jag för mig och återkommer med ett annat ämne vid nästa tillfälle:)
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress